Skillnad mellan HSDPA och HSUPA

HSDPA vs HSUPA

HSDPA (High Speed ​​Downlink Packet Access) och HSUPA (High Speed ​​Uplink Packet Access) är 3GPP-specifikationer publicerade för att ge rekommendationer för downlink och upplänk av mobila bredbandstjänster. Nätverk som stöder både HSDPA och HSUPA kallas HSPA eller HSPA + -nät. Båda specifikationerna införde förbättringar för UTRAN (UMTS Terrestrial Radio Access Network) genom att införa nya kanaler och moduleringsmetoder, så att effektivare och höghastigad datakommunikation kan uppnås i luftgränssnittet.

HSDPA

HSDPA introducerades år 2002 i 3GPP release 5. Huvudfunktionen hos HSDPA är konceptet AM (Amplitude Modulation), där moduleringsformatet (QPSK eller 16-QAM) och effektiv kodhastighet ändras av nätverket enligt systembelastning och kanalförhållanden. HSDPA utvecklades för att stödja upp till 14,4 Mbps i en enda cell per användare. Introduktion av en ny transportkanal som kallas HS-DSCH (High Speed-Downlink Shared Channel), upplänkskontrollkanal och nedlänkskontrollkanal är de viktigaste förbättringarna till UTRAN enligt HSDPA-standarden. HSDPA väljer kodningshastighet och moduleringsmetod baserat på kanalförhållandena som rapporteras av användarutrustning och Node-B, vilket även kallas AMC (Adaptive Modulation and Coding) -schema. Annat än QPSK (Quadrature Phase Shift Keying) som används av WCDMA-nätverk, stödjer HSDPA 16QAM (kvadratur Amplitude Modulation) för dataöverföring under bra kanalförhållanden.

HSUPA

HSUPA introducerades med 3GPP release 6 år 2004, där Enhanced Dedicated Channel (E-DCH) används för att förbättra upplänken av radiogränssnittet. Maximal teoretisk upplänkdatahastighet som kan stödjas av en enda cell enligt HSUPA-specifikationen är 5,76 Mbps. HSUPA är beroende av QPSK moduleringsschema, som redan är specificerat för WCDMA. Det använder också HARQ med inkrementell redundans för att göra omfördelningar effektivare. HSUPA använder uplink schemaläggare för att styra sändningseffekten till de enskilda E-DCH-användarna för att minska överbelastningen av ström vid nod-B. HSUPA tillåter även självinitierat överföringsläge som kallas som icke-planerad överföring från UE för att stödja tjänster som VoIP som behöver reducerad sändningstidintervall (TTI) och konstant bandbredd. E-DCH stöder både 2ms och 10ms TTI. Introduktion av E-DCH i HSUPA-standard introducerade nya fem fysiska lagerkanaler.

Vad är skillnaden mellan HSDPA och HSUPA?

Både HSDPA och HSUPA introducerade nya funktioner till 3G-radionätverket, vilket även kallades UTRAN. Vissa leverantörer stödde uppgraderingen av WCDMA-nätverket till ett HSDPA- eller HSUPA-nätverk genom uppgradering av programvara till Node-B och RNC, medan vissa leverantörs implementeringar krävde hårdvaruändringar också. Både HSDPA och HSUPA använder Hybrid Automatic Repeat Request (HARQ) -protokollet med inkrementell redundans för hantering av återöverföring och hantering av felfri dataöverföring över luftgränssnittet.

HSDPA förbättrar radiokanals nedlänk, medan HSUPA förstärker radiokanalens upplänk. HSUPA använder inte 16QAM modulering och ARQ-protokoll för upplänk som används av HSDPA för downlink. TTI för HSDPA är 2ms med andra ord återutsändningar samt förändringar i moduleringsmetod och kodningshastighet kommer att äga rum var 2ms för HSDPA, medan HSUPA TTI är 10ms, med möjlighet att ställa in det som 2ms. Till skillnad från HSDPA implementerar HSUPA inte AMC. Målet med paketplanering är helt annorlunda mellan HSDPA och HSUPA. I HSDPA syftar schemaläggare till att tilldela HS-DSCH-resurser, såsom tidsluckor och koder mellan flera användare, medan HSUPA-målet med schemaläggaren är att styra överbelastningen av sändningseffekt vid Node-B.

Både HSDPA och HSUPA är 3GPP-utgåvor som syftar till att förbättra nedlänken och upplänken av radiogränssnittet i mobilnät. Även om HSDPA och HSUPA syftar till att förbättra motsatta sidor av radiolänken är användarupplevelse av hastighet beroende av båda länkarna beroende på begäran och responsbeteendet för datakommunikation.